Godmorgon godmorgon, mina kära vänner...och inte så kära. Vad har ni för er? eller rättare sagt vad har ni haft för er? Jasså? verkligen? nej, menar du det...okej ärligtalat, jag orkar inte lyssna

Det snöar igen, wow det är snart april och det snöar! Här i Sundsvall iallafall. Eller egentligen så snöar det väll inte så mycket, snön är mest bara. Det verkar liksom inte som om den når backen någon gång. Ja, förutom drivan som just  föll från garagetaket då.

Jag kände att det kanske var dags för att blogga lite nu, det blev ett bra tillfälle. Även om jag inte har lång tid på mig innan jag ska vara borta hos Ida. Men jag får ta tillfället i akt. Jag har en plan! En plan på att innan jag dör ska jag ha fixat hotellfrukost hem! Alltså så att jag vaknar upp hemma, går in i köket och har en hotellrukost framdukad, varje dag! Det låter som en bra idé tycker jag faktiskt. Dels för att hotellfrukost är den bästa som finns och dels för att då är det bara att plocka, man slipper göra maten själv. Som på julafton ungefär.

Helt osammanhängande är vad det blev den här gången (som många andra gånger) Men så går det när jag inte vill skriva om vad jag gjort varje dag, då jag tycker det är väldigt uttråkande. Så då skriver jag mina tankar istället, därav osammanhanget i texten.

Anyway, ha det gott och kör försiktigt så hörs vi nästa gång

Susanne Nilsson -  "Wishes do come true"

Det var alltså den första händelserika dagen på lovet igår, trevliga personer musik, bowling och ett jäkla spring fram och tillbaka. Jag skrev inte blogg som jag lovade men något annat uppkom på tapen. Jag har hunnit läsa ut min bok, bakat bullar, vunnit i bowling, ramlat och haft kul. Det verkar som det inte är meningen att jag ska planera för det här var mycket roligare när man inte har något att göra, ja då blir man ju glad för minsta lila sak som kommer upp. Istället för att planera och det blir ändrat, ja då blir man ju bara ledsen istället.

Nej, det blir ingen flytt till Nordkorea än på ett tag iallafall. Så mina kära kott-kompisar får klara sig några dagar till. Man ska förvänta sig det värsta men hoppas på det bästa, då blir man inte besviken. Det funkar för mig, ni kanske ska prova? Besvikelsen kryper inte fram ur sin vrå lika ofta, inte för mig iallafall.

Detta blir nog det mest osammanhängande inlägget någonsin, jag känner inte för att gå igenom min dag per detalj. Då tråkar jag inte ut er, men ni torkar nog ut iallafall. Vad jag gör på dagarna är nog inte det minsta intressant om det nu inte sitter en kontrollfreak på andra sidan skärmen som gärna håller reda på vad jag gör, då får du byta taktik istället för jag kommer inte skriva mycket mer om vad jag gör på dagarna. Det blir mer tankar, funderingar och allmänt prat. Duger inte det nä, då finns det inte mycket mer jag kan göra.

Med stora funderingar om livet tror jag att jag rullar vidare och tar tag i kvällens kommande planer och äventyr.

Xiia

Susanne Nilsson - "Orkar du inte göra något åt saken stör saken dig nog inte så mycket som du trodde"

...en besvikelse.

Jag känner redan nu att detta kommer att bli ett fett tråkigt lov. Alla far bort och jag är kvar hemma och dom som är hemma har redan planer så jag får klara mig själv. Blir nog film, böcker, plugg och ett fett med trist lov denna vecka. Men sen går man ju som sagt bara typ vadå? En vecka sen försöker vi på nytt med påsklovet. Förhoppningsvis något mer att göra då =) annars blir jag eremit och flyttar till nordkorea och bosätter mig i en hydda och lever med mina kott-kompisar.

Jag får iallafall trösta mig med en bok och film ikväll då inget annat verkar vara på planeringen. Om ingen vill leka stålmannen och rädda mig ifrån tristessens grymma klor. Pappa är påväg hem med en ny bok direkt ifrån bokhandeln. Så den får bli mitt sällskap ikväll. Var egentligen tänkt att jag själv skulle fara in och köpa den men är inte så peppade på att åka buss in och sen vänta i en halvtimme på nästa så jag kommer hem igen. Nej, då sitter jag hellre här hemma vi min kära dator (som funkar igen) och sällskapar med den. Blir troligen mycket bloggning ikväll då jag har mindre att göra. Eller om jag får för mig att skriva en novell eller något. Jag har som ett behov av att skriva av mig känner jag. Men allt går nog inte att skriva här då jag inte vet vilka alla ni är som läser. No offence.

Varför ska det vara så att när man har som mest lust att göra någonting så finns det absolut NOLL att göra? och när man bara vill ligga i sängen och ta det lungt så är det alltid något på gång. Varför kan det inte vara det nu för. Det är på gränsen till depprimerande det här vill jag lova. Men nu ska jag fortsätta njuta av tystnaden...

 Xiia

Susanne Nilsson - "living on my hope..."

Breathless

Heartless

Helpless

Lonely...