...en besvikelse.

Jag känner redan nu att detta kommer att bli ett fett tråkigt lov. Alla far bort och jag är kvar hemma och dom som är hemma har redan planer så jag får klara mig själv. Blir nog film, böcker, plugg och ett fett med trist lov denna vecka. Men sen går man ju som sagt bara typ vadå? En vecka sen försöker vi på nytt med påsklovet. Förhoppningsvis något mer att göra då =) annars blir jag eremit och flyttar till nordkorea och bosätter mig i en hydda och lever med mina kott-kompisar.

Jag får iallafall trösta mig med en bok och film ikväll då inget annat verkar vara på planeringen. Om ingen vill leka stålmannen och rädda mig ifrån tristessens grymma klor. Pappa är påväg hem med en ny bok direkt ifrån bokhandeln. Så den får bli mitt sällskap ikväll. Var egentligen tänkt att jag själv skulle fara in och köpa den men är inte så peppade på att åka buss in och sen vänta i en halvtimme på nästa så jag kommer hem igen. Nej, då sitter jag hellre här hemma vi min kära dator (som funkar igen) och sällskapar med den. Blir troligen mycket bloggning ikväll då jag har mindre att göra. Eller om jag får för mig att skriva en novell eller något. Jag har som ett behov av att skriva av mig känner jag. Men allt går nog inte att skriva här då jag inte vet vilka alla ni är som läser. No offence.

Varför ska det vara så att när man har som mest lust att göra någonting så finns det absolut NOLL att göra? och när man bara vill ligga i sängen och ta det lungt så är det alltid något på gång. Varför kan det inte vara det nu för. Det är på gränsen till depprimerande det här vill jag lova. Men nu ska jag fortsätta njuta av tystnaden...

 Xiia

Susanne Nilsson - "living on my hope..."

Breathless

Heartless

Helpless

Lonely...